Kan bara inte sluta tänka på det.
**** så sliter något mitt hjärta itu. Det hugger tag, sliter ut det, kastar omkring det, stampar och slår.
Men mitt hjärta fortsätter ändå att slå, trots allt det utsätts för dag ut och dag in.
För att oavsett hur mycket ****** så kan jag inte sluta lida. Jag kan inte sluta misstolka, jag kan inte sluta tänka på det. Jag kan bara inte sluta tänka på hur mycket ******. Förlåt för det.
Varför ska jag ge livet mer chanser när det fått så många? Varför fortsätter mitt hjärta att slå trots att det har gått sönder? Varför kan jag inte lämna livet trots att jag vill och inte har någon anledning att stanna kvar? Varför fortsätter folk att klaga på alla andra när dem själv är värre eller likadana? Varför fortsätter jag försöka när allting är meningslöst?
Snälla ni, snälla familj och vänner. Försök förstå varför ni alla har en del i mitt lidande även om ni inte vet hur ni är det.
Kommentarer
Trackback
